Otänkbart tänkbart

Den mänskliga hjärnan har god förmåga att göra linjära förutsägelser. Vi kan, till exempel, när vi spanar i skogen, räkna ut det där rovdjurets väg längs en linje och sålunda lista ut hur vi skall undvika att korsa dess bana. Om djuret plötsligt får för sig att öka hastigheten eller byta riktning, är det lätt hänt för oss människor att bli kattmat.

Den tekniska utvecklingen rör sig inte, likt en kropp, längs någon rät linje. Den gör ständiga skutt längs en, för oss människor svårligen begriplig, uppåtböjd kurva. Fastän vi vet att kurvan är exponentiell, är den ändå svår att begripa eftersom våra egna referenspunkter ligger längs en historisk linje. Visst ser vi vägkröken där framme, men anar vi hur skarpt den svänger?

Därför är det nog svårt att på allvar tänka sig hundratusentals, kanske miljoner, nanorobotar i vårt blodomlopp om ett par decennier. Artificiella blodkroppar i ett förstärkt immunförsvar, var och en med en egen ip-adress och uppkopplade till Internet. Och kanske ännu svårare är det att komma överens med tanken på vår hjärna som ständigt uppkopplad till, och förstärkt av, rentav styrd av, Internet.

1979 spånade The Buggles om framtiden i hitlåten Video Killed The Radio Star https://www.youtube.com/watch?v=W8r-tXRLazs

‘In my mind and in my car, we can’t rewind we’ve gone too far. Pictures came and broke your heart. Put down the blame on VCR’.

Undrar vad de hade tänkt om Youtube och Spotify?

Det som förr var otänkbart är idag tänkbart och om framtiden kan vi bara vara säkra på att det nu otänkbara kommer vara det enda tänkbara. För övrigt är det värt att notera, att önskningar och gissningar är två skilda ting.

Med tillönskning om en framgångsrik vecka.

/ Rikard